Vid första lysningen en viss skepsis,
sen förstod jag.
Skivrecsension av Jonathan Johansson - En hand i himlen
Kanske är jag för töntig för att förstå mig på falsettsång. Kanske har jag väntat på den här skivan lite för länge. Kanske har jag förtillfället tappat förmågan att vara konstruktiv. Kanske orkar jag inte vara konstruktiv. Det är skönt, det är vackert, det är välpolerat och underbara melodier. Falsettsången får man helt enkelt bara acceptera. Man kanske ibland ska vidga sina vyer, öppna öronen. Så hittar man en musikskatt som växer för varje lyssning.
Betyg. 4 av 5.
(Spontant, låt nr tio är bäst "Psalm noll noll". Varmaste och vackraste låten jag hört sen Johan Heltne - Hjärta instiknt principer. Och nej, man kan inte tjata nog mkt om den låten. Och ja, jag vet att de två herrarna, Johan och Jonathan är vänner.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hur fan kan du ha skivan redan nu din lilla lilla TÖNT! är det de där nedrans ressensionfasornerna nu igen!?
SvaraRaderaps. du har skrivit etos och patos med h, är det meningen att det ska vara grekiska för på svenska stavad det utan h(se hit: http://www.nordisk.nu/showthread.php?t=23081). men denna spanning kanske är helt irelevant när du språket ska hålla på att utvecklas hea tiden. ds.
Förlåt fröken att jag tar upp din dyrbara tid. hihi. en dag ska jag också skaffa en intullektuell blogg.
// den där guldiga som slutar sitt efternamn med F